Så fick jag och Erika då äntligen träffa Rebecka Carlsson och Björn Lindgren – två oerhört sympatiska och begåvade språkrör för Sveriges mest nytänkande politiska ungdomsförbund (ja, jag är partisk men lika objektiv för det...).Grön Ungdom firar i år sitt 25-årsjubileum, och har under sitt kvartssekel hunnit driva ett omfattande ideologiskt arbete, organiserat en ofantlig mängd berömvärda aktioner och turnéer, samt varit en inkörsport för många av Miljöpartiets nu främsta företrädare.
Sidoorganisationerna har historiskt haft en viktig roll för de stora, statsbärande partierna – en socialdemokrati utan SSU eller ett Moderaterna utan Fria Moderata Studentförbundet (som förde fram både en Bildt och en Borg) vore idag svårt att tänka sig. På samma sätt är det idag svårt, om inte omöjligt att tänka sig ett Miljöparti utan Grön Ungdom och Gröna Studenter. Tillsammans omfattar vi mer än en tredjedel av partiets medlemmar, och har dessutom en väsentlig representation av förtroendevalda i kommuner och landsting. För många är engagemanget i sidoorganisationerna ett första steg mot ett partipolitiskt liv, men kan också vara en tillfällig hamn för ett fortsatt arbete inom andra ideella organisationer eller det övriga civilsamhället. Detta gör dem till en del av ett brett partis livbringande rötter – i det att de både fångar upp och sprider kunskap och engagemang där de partipolitiska strukturerna annars inte hade nått fram. Inte minst är det en utmärkt skola i det politiska hantverket, samt en ideologisk plattform att föra diskussioner som inte alltid får plats inom ramen för den realpolitiska agendan. Köttskatt, medborgarlön, civil olydnad eller öppna gränser – radikala men viktiga frågor som ungdoms- och studentförbunden kan diskutera utan att vara oroliga för att skrämma väljare eller framstå som politiskt inkorrekta.
Kanske är det just därför som partier med starka ungdoms- och studentförbund också förr eller senare blivit betrodda som statsbärande regeringsalternativ. För att man vågar ha högt i tak, för att man inbjuder alla till samtal och diskussioner om det samhälle vi vill forma, och för att man aldrig är rädd för att släppa in idéer som tidigare setts som omöjliga. Därför blev jag efter dagens språkrörsmiddag på Vapiano i Stockholm, övertygad om att vi i nästa val tar ännu större kliv mot en grön regering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar