tisdag 18 september 2012

Upploppen ett tecken på systemkris

-->
Ambassadattackerna fortsätter, om än med andra motiv och i andra former. Idag beslöt man att stänga ned ett antal japanska fabriker som blivit angripna av kinesiska demonstranter (fabriker som på många sätt kan ses som ambassader för japansk kultur) på grund av en dispyt om äganderätten till den lilla ögruppen Senkaku/Diaoyu. Runt om i världen ser vi nu folkliga uppror och protester vars gnistor tänds av - i våra sekulariserade, globaliserade medelklassögon - små och förmätna symboliska händelser. Hur kan en anti-islamsk B-film, en gammal tvist kring enliten ögrupp, och ett feministiskt punkband orsaka sådana enorma och våldsamma reaktioner? Och varför just nu?


Om vi för en stund bortser från de utlösande faktorerna till upploppen, och bara ser till själva fenomenet i sig, är vi då förvånade? Vi borde inte vara det. Den globala ekonomiska krisen är betydligt djupare och allvarligare än vad många av oss i den rikaste delen av världen vill förstå och acceptera. Matpriserna har skjutit i höjden på grund av dåliga skördar och spekulation, gemensam egendom i bankrutta länder säljs ut till privata intressen under påtryckningar från överstatliga organ och banker, klyftorna mellan rika och fattiga ökar dramatiskt och välfärdsstater krackelerar. Politiska beslut tas över människors huvuden, trots att folk fått löfte om mer demokrati och färre despoter. Förarlösa bombplan viner över huvuden på människor som inte kan ställa någon till svars när en missil plötsligt förintar ett kvarter i byn på grunder man aldrig kommer att delges. Döda som levande tycks sakna talan i en värld där oåtkomliga strukturer, förprogrammerade robotar och likgiltiga algoritmer ges mandat att ersätta mänsklig medkänsla och förnuft. 

Till råga på detta börjar alltfler på goda grunder misstro de som säger och har sagt att det rådande ekonomiska systemet är hållbart och kan fortsätta. Ingenting pekar på att så är fallet. Forskare från både höger och vänster varnar för kollapser av olika slag, men få tycks ha en aning om hur dessa ska undvikas. Strukturerna har blivit oss övermäktiga och vår förmåga att tänka och agera utanför ramarna tycks vittra samman så fort vi kliver in i maktens finrum. Att folk känner sig lurade och desperata är med denna bakgrund inte särskilt underlig. 

I fråga om såväl rättegången mot Pussy Riot, upploppen mot amerikanska ambassader eller attackerna mot japanska fabriker är det nationella och religiösa symboler som står på spel. Symboler som har kommit att bli allt viktigare för de som känner sig alienerade inför det samhälle och den utveckling man blivit en passiv åskådare inför. Inom religionssociologin har begreppet ”det heliga” en fundamental betydelse för att förstå hur religiösa ritualer, myter och uttryck fungerar – och det heliga är också det som allt som oftast står på spel i denna värld. De flesta människorna har en personlig uppfattning om vad som är heligt. Det kan vara naturen, familjen, eller demokratiska värden som yttrandefrihet och integritet. Det kan också vara en flagga, en profet eller en plats. Från olika håll ser vi nu hur ”det heliga” på allvar utmanas. Och där de basala förutsättningarna för livskvalitet och framtidstro krackelerat, där blir också kampen om ”det heliga” en fråga om ett liv med mening eller meningslöshet. 

För det andra: dessa uppror har alla fått medial uppmärksamhet på ett sätt som får dem att framstå som unika, kontextlösa och inte sällan irrationella. Hittills tycks ingen våga dra några slutsatser av att protester nu sker i alla möjliga former runt om i världen, där själva gnistorna är separata, men där krutdurken i högsta grad är gemensam. 

Upploppen blottlägger i grund och botten ett systemfel som skapat en hissnande klyfta mellan ekonomi och verklighet, mellan politiska löften och politisk handling, mellan de som har och inte har. Ett systemfel som också har lett till en kommersialisering av varje liten beståndsdel i våra liv och vår kultur, och som satt en prislapp på varje droppe vatten, på var människas åsikter och på vår framtid. Det finns idag ingen fristad från det som kan köpas eller säljas, från det som kan förhandlas till eller bytas bort. Det är i en sådan kontext vi borde sätta de ursinniga ortodoxa attackerna mot liberaler och feminister i Ryssland, det är i en sådan kontext som vi kan förstå hur en gammal olöst tvistefråga om en liten ögrupp plötsligt blåses liv i på nytt, och det är i en sådan kontext som vi kan begripa hur en förmäten B-film på youtube kan ge upphov till fatala attacker på skolor och ambassader i delar av den muslimska världen. 

För att undvika att detta ska leda till en globalt farlig, negativ spiral, behöver vi snabbt lokalisera och urskilja de verkliga problem som vi gemensamt står inför, och göra allvar av våra försök att politiskt ändra på det system som uppenbarligen är på väg att haverera. Där behöver vi lyfta omställningens första och viktigaste fundament: att återskapa tillit och framtidstro i vårt samhälle. Utan den saknar toleransen och solidariteten sin viktiga grogrund, och irrationella beslut och uttryck tenderar att överrösta förnuftets representanter.