Sjung om Gröna Studenter....

Det har väl knappast undgått någon att det idag är Valborgsmässoafton, vårens stora högtid men inte minst studenternas. I Göteborg där jag befinner mig har solen och sommarvärmen hållit mig sällskap i snart en vecka. och utanför står halvnakna chalmerister och håller på att göra Cortegen till en oförglömlig upplevelse för folk i Göteborg. Sällan saknar man studierna så mycket som nu!

Samtidigt som många av landets hundratusentals studenter med champagne idag firar lyckade studier och goda framtidsutsikter är det också många som kanske just i denna stund oroar sig över hur ekonomin ska gå ihop i sommar, eller som nyss blivit långtidssjuksrivna och som inte kommer att få någon utbetalning från CSN denna månad. Trygghetssystemet för studenter idag är inte värdigt den stora grupp människor som så småningom ska säkra landets välfärd, och orsakar en ohållbar livssituation för många, alldeles i onödan. Därför är det oerhört glädjande att Miljöpartiets Jabar Amin och Gunvor G Ericsson på http://www.studielinjen.se/  nu uppmärksammat studenternas behov, och aviserat att man kommer arbeta för ett samlat trygghetssystem som bla ska ge studenterna rätt till ersättning vid både sjukdom och arbetslöshet - två frågor Gröna Studenter länge arbetat för. Jag kommer inom kort att skriva mer om min personliga upplevelse av studier och sjukdom, men gå tillsvidare gärna in på Saco Studentråds suveräna blogg, för att läsa eller skriva inlägg om studenternas situation ni också! 

Innan jag sliter mig från datorn och beger mig ut i sommarsolen, vill jag passa på att berätta litet om månaden som varit. Jag och Erika har efter två månader som språkrör både hunnit överväldigas över hur mycket det finns att göra, och glädjas över hur roligt detta uppdrag är. I slutet av mars var jag på besök i GS Umeå och passade samtidigt på att introducera Maria Wetterstrand i Sundsvall och Umeå när hon gjorde sin sista högskoleturné som språkrör för Miljöpartiet. På min blogg http://www.liljenstrom.net/ kan du se bilder och läsa mer om upplevelserna från vår miniturné! April inleddes med en resa till Bryssel där vi bland annat bildade ett nytt nätverk för klimtarättvisa inför klimattoppmötet i Durban. Gå gärna in på http://climatejusticetoolkit.wordpress.com/ för att läsa mer om vad detta kommer att innebära! Vi har också haft ett aprilmöte med styrelsen i Uppsala, och hunnit diskutera både sommarens och höstens aktiviteter. Såväl Erika och jag har försökt att vara med när våra lokalföreningar haft årsmöten, och kan stolta presentera Johanna Ageborg som språkrör för GS Göteborg, samt Magnus Olofsson och Andréa Henriksson som språkrör för GS Uppsala. Lycka till med ert viktiga arbete att stärka den gröna studentrörelsen!

Just nu är det mycket på gång med omvalen i Örebro och Västra Götaland. Gröna Studenter kommer att vara med när Maria Wetterstrand och språkrörskandidaten Åsa Romson kommer ned till Göteborg för att valspurta den 12-15 maj. Missa inte detta! Glöm dessutom inte att anmäla er till sommarens stora politikerhappening i Almedalen!

Skriv också gärna till mig eller Erika om ni har idéer, tankar eller tips på hur vi bäst kan representera vårt förbund. Även om hösten känns långt bort, dröjer det inte länge förrän man står mitt uppe i en ny terminsstart - och då gäller det att Gröna Studenter visar att vi är studentförbundet som räknas! Gå nu ut och skåla i ekologiskt för oss gröna vid majbrasan - det ska åtminstone jag göra!

Gröna hälsningar

Gabriel

Det är kulturen, dumbom!

Det är inte särskilt svårt att vara politiker om man endast söker leverera lösningar på kortsiktiga, tekniska samhällsproblem. Vill man stärka sina opinionssiffror kan det var lägligt att kasta fram en ny skattesänkning, ett nytt momsavdrag eller omfördela lite pengar till en missnöjd väljargrupp. De flesta miljöpartister som jag har träffat har dock haft någonting annat i tankarna när de valt att engagera sig politiskt. De vill ställa om Sverige, förändra det ekonomiska systemet, ge människor makten över sin egen tid, ja i grund och botten vara med och förändra samhällets själva kultur. För detta krävs helt andra egenskaper än vad som krävs för att bedriva politiskt förvaltarskap – det fodras visionsrikedom och idérikedom, mod och tålamod för att skapa en genomgripande samhällsförändring. Frågan är om det är politikernas uppgift.
I förra veckan gjorde den nyvalde ordföranden för Sveriges största parti något så ovanligt som att ta strid för kulturfrågorna i DN. Utspelet hade inte varit särskilt anmärkningsvärt, om det inte hade varit för att det var ett av hans första, och för att varje steg som Håkan Juholt kommer att ta den närmaste tiden har en avgörande betydelse för hur han uppfattas som partiledare. Vad kan då hans utspel betyda? För det första vill han markera att kulturen har prioritet på hans politiska dagordning, något som inte kan sägas vara fallet hos den nuvarande regeringen. Kulturfrågor har i moderaternas ögon alltid varit en privatsak, någonting som politiken och inte minst staten ska hålla sig borta från. Här kommer den andra poängen med Juholts utspel väl till hands: Han vill visa på att kulturen angår oss alla.
I Sverige har kultur alltmer blivit en synonym för underhållning – ett hån mot den betydelse ordet har haft och fortfarande borde få ha i samhällsdebatten. Sociologen Anthony Giddens definierade kultur som ”de värden dess (kulturens) medlemmar omhuldar, normer som de följer och materiella ting som de skapar”.Organisationsforskaren Geert Hofstede menade att kulturen är ”den mentala programmering som skiljer medlemmar av en grupp från en annan”. Med dessa definitioner i åtanke borde politiker i högsta grad vara intresserade av kulturfrågor – likväl talar man idag om det som om det endast gällde konstnärslöner och gratis inträden på museer. Här måste också vi miljöpartister våga ta strid för detta begrepp, om vi menar allvar med att vi vill driva igenom en grön omställning. Vi måste våga tala om behovet av en grön kultur.
När jag som sekreterare för partiprogramsgruppen börjat sammanställa de hittills inkomna webenkätsvaren glädjer det mig att så många fortfarande ser möjligheter i politiken. Folk vill att vi ska slåss för mindre stress i samhället, vurma för mer makt över vår egen tid, mer delaktighet i beslutsfattandet, mer jämlikhet, mer solidaritet och mer omtanke. När de gäller mjuka värden är vi ett sant tillväxtparti.
Kulturen nämns dock som begrepp nästan aldrig. Kanske är det för att vi har lärt oss att se kultur som just underhållning, istället för att tala om det som det kitt som håller oss samman, den anda som gör oss till medmänniskor. I mina ögon är samhällets mest akuta problem – klimatförändringarna, resursbristen, utarmningen av biologisk mångfald och fattigdomen – endast symtom på en kulturell felprogrammering. Vi människor känner oss tomma och desorienterade utan konsumtion och tillväxt, samtidigt som vi skriker efter nya värden, mer livskvalitet och sann lycka. Här fyller exempelvis de religiösa samfunden en viktig plats, genom att tala i termer av egenvärde, av givmildhet, av kärlek och medkänsla – ord som inte kan översättas i politiska termer, men som kan ges en politisk innebörd.
Vi politiker måste våga lyfta dessa ord, utan att vara rädda att bli anklagade för floskler och flum. Ett samhälle kan vara kärleksfullt, genom att hävda varje människas lika rätt. Ett samhälle kan vara givmilt genom att erbjuda varje människa en bostad och en försörjning. Ett samhälle kan lyfta egenvärdet, genom att skydda natur och miljö från exploatering och utarmning. Och vips har vi börjat ge grön kultur en innebörd. En kultur som givetvis också kan rymma fria museiavgifter, konstnärslöner och en välfinansierad statlig TV, men som i grund och botten fångar själva sinnebilden med vad en grön omställning handlar om.

När den franske författaren Paul Valéry en gång sade att ”politik är konsten att göra det nödvändiga möjligt”, menade han också att vi måste få det nödvändiga att framstå som möjligt. Politik måste  inte bara handla om att verkställa, utan också om att beskriva. Genom att beskriva hur vi vill att vårt samhälle ska se ut, har vi med ens också börjat förändra det.

Scener från en språkrörsturné - eller konsten att inte oroa sig i onödan

 

Enligt färska rapporter är svenskarna ett av de folk som oroar sig mest i hela världen, och klimatförändringarna står högst upp på listan över orosframkallande element som håller oss vakna om nätterna. Därför är det inte särskilt konstigt att en respekterad, och ojämförligt populär och inspirerande politiker som Maria Wetterstrand fyller högskoleaulor i stad efter stad när hon ger sig ut för att presentera sin bok "Den nya gröna vågen". Här finns nämligen det många längtar efter - positiva exempel från en verklighet där saker faktiskt också kan gå i rätt riknting, där unga som gamla, lågutbildade som högutbildade, använder sin skaparkraft och uppfinningsrikedom för att bidra till en hållbar samhällsutveckling. Gröna Studenter fick den stora äran att vara med på Marias sista turné som språkrör (men med all sannolikhet inte som politiker och opinionsbildare) och som tillika språkrör fick jag vara med och introducera henne såväl i Fälldinsalen i Sundsvall som på Ljusgården i Umeå. Stämningen var uppsluppen, folk som tycktes representera i stort sett alla åldrar och bakgrunder närvarade, och nyfikenheten och vetgirigheten från publiken var överväldigande. Jag måste erkänna att jag för första gången på mycket länge också var nervös. Inte bara för att mitt första tåg havererade och försenade min ankomst till Sundsvall med över två timmar (så att jag knappt hann fram i tid!), inte bara för att jag inte sovit en blund natten innan, utan för att jag också för första gången skulle få presentera mitt studentförbunds värderingar under samma kvart som jag skulle få introducera en för mig viktig politisk förebild. På något sätt föll dock saker på sin plats, och efter en lång resa upp till Sundsvall var jag nu på väg till Umeå. Här har en av GS mest aktiva lokalavdelningar byggt upp en fantastisk verksamhet, inte minst under ledning av Nils och Elisabeth (som med rätta fått epitetet "duracellkaninen"). Här finns så mycket engagemang och energi att det spiller över på såväl parti- som kårarbete. En anda av att allt löser sig, och att man inte bör oroa sig i onödan. En anda som på många sätt också spreds av Maria och hennes sekreterare Pontus Hummelman. En blick som vi stressade politiker borde ge varandra och våra medmänniskor mycket oftare. Den blick som säger "ta det lugnt, oroa dig inte, vi löser det här tillsammans."

  Bilderna är tagna av GS Umeås Emanuel Hellstrand