För
den som vill hålla sig väl med alla gäller det att undvika att prata vinster
i välfärden. Få ämnen väcker sådana känslor idag, helt enkelt därför att så
mycket tycks stå på spel - kvaliteten på samhällets viktigaste funktioner. Samtidigt
tycks det saknas tillräckligt med kunskap, på samma gång som väldigt många myter inom området får florera fritt. För
ett parti som Miljöpartiet som länge försökt hitta en gyllene medelväg mellan
ett strikt vinstförbud och dagens fria marknad, och som har väljare och medlemmar
som både är starka motståndare och förespråkare blir det därför viktigt att vi också har goda, väl förankrade argument att röra oss med.
Jag
själv känner mig väldigt förvirrad när jag ska debattera den här frågan med
såväl den ena eller den andra falangen, eftersom jag ofta får höra två helt
olika berättelser om hur läget ser ut. Jag kan dock inte hjälpa att en stilla undran
särskilt bitit sig fast hos mig som jag aldrig tycks få något bra svar på, och
här skulle jag behöva er hjälp.
Denna
undran handlar om att den nuvarande marknaden på vård- och skoltjänster
innehåller alldeles för lite pengar, och oroväckande små vinster. Ja, ni läste
rätt. För den som vill bedriva vinstdriven vård eller skola saknas det
tillräckliga marginaler för att kunna ta ut en vinst som kan göra även den
modeste aktieägare förnöjsam. Detta om man åtminstone får tro de vinstdrivna friskolorna
och vårdbolagen själva. Eftersom vi har hyfsat höga kvalitetskrav på
verksamheten blir det därför svårt att räkna med att kunna ta ut några vinster alls
som på sikt gör affären med att driva en skola eller ett vårdbolag riktigt
lönsam. Detta brukar anföras som det främsta försvaret från de som hävdar att
de vinstdrivna företagens förekomst på marknaden aldrig kommer att påverka kvaliteten,
och varför det i första hand blir de som verkligen "brinner för välfärden"
som kommer att driva välfärdsbolag. Men i takt med att några riktigt stora
koncerner börjar ta allt större plats på marknaden, så tror jag inte riktigt
att detta ädla motiv räcker. Precis på samma sätt som att Ikea med sin vackra vision "Att skapa en bättre vardag för
de många människorna" knappast bara har just detta ädla syfte i
åtanke, så måste ju vinsterna vara en del av kardemumman, även för de
vinstdrivande bolagen.
Mig
veterligen, har alla aktiebolag eller riskkapitalbolag med självaktning en idé
om hur vinsterna på sikt ska öka. Jag skulle aldrig kunna komma på en
bolagsstämma för låt oss säga Ericsson och få höra att bolagsstyrelsen skulle
vara nöjd med en mycket liten vinstmarginal. En sådan bolagsstyrelse skulle
snabbt få tacka för sig. Så hur är det då tänkt att de redan stora
välfärdskoncernerna på sikt ska kunna öka sina vinstmarginaler? För det måste
väl rimligen finnas sådana planer?
Som
amatörstrateg kan jag bara komma på tre svar: genom att effektivisera, genom
att expandera eller genom att hitta nya sätt att få in mer pengar i
verksamheten. Givetvis kan man försöka sig på att effektivisera dagens
verksamheter ytterligare, men som alla redan vet når man förr eller senare en gräns
där det inte går att dra ned på kostnaderna mer utan att börja tumma på
kvaliteten. Och om vi dessutom börjar höja kvalitetskraven inom vissa sektorer
- vilket jag tror alla partier idag är ense om att vi bör, så blir det ännu
svårare. Då återstår alltså strategi 2 eller 3.
Låt
oss pröva strategi 2: Expansion. På en marknad som redan är mer eller mindre
mättad innebär denna strategi att man börjar slå ut eller köpa upp andra bolag.
Något som redan händer idag. Vad innebär det på sikt för valfriheten i
välfärden om ett antal stora koncerner tar allt större marknadsandelar? Är jag
ute och cyklar om jag antar att samma fenomen uppstår som vi ser på andra
marknader - dvs. att vi snart bara har några få aktörer kvar som helt och
hållet dominerar - precis som McDonalds och Burger King, precis som Apple och
Windows. Då och då kommer givetvis en uppstickare att utmana de stora jättarna,
men i de allra flesta fallen kommer jättarna att köpa upp uppstickaren, och
därmed expandera ytterligare. Är jag helt ute och cyklar om jag påstår att
denna utveckling inte är något vi gladeligen välkomnar? Och har jag fel om jag
påstår att denna utveckling ligger närmast för handen för de bolag som i
nuläget söker öka sina vinstmarginaler?
Men
låt oss säga att vi på något sätt skulle ha löst problemet med både strategi 1
och 2. Då återstår strategi 3 - nämligen att försöka öka mängden pengar på
marknaden. Och hur ska detta då gå till? Det finns som jag ser det bara två
vägar. Antingen övertyga oss politiker om att mer skattemedel behöver skjutas
till - vilket är fullständigt orimligt då det skulle innebära att tjänsterna
blev mindre effektiva - att vi får
betala ett högre pris för samma gamla tjänster. Eller så hittar man helt enkelt
nya sätt att få in mer pengar och öka vinstmarginalerna. Och det är här jag
blir orolig. Är vägen verkligen särskilt lång innan vi börjar se mer sponsring
och fler reklamplatser inom välfärdssektorn? Såväl skolmiljöerna, skolböckerna
och skolmatsalarna är ju utmärkta reklampelare. Är jag cynisk om jag tror att
vi kommer att se en ökad kreativitet kring hur man kan kombinera välfärdstjänster
med annan försäljning, såväl av varor som andra tjänster?
För
att jag ska bli riktigt lugn krävs det att någon övertygande berättar för mig
att allt detta bara är obefogad oro - eller att vi faktiskt kan skapa ett så
pass omfattande och strikt regelverk att denna utveckling kan undvikas. Men då
kvarstår ändå frågan: varför skulle man i så fall vilja bedriva just ett
vinstdrivande företag? Jag är ingen expert på vare sig ekonomi eller
välfärdstjänster. Jag behöver bara få några svar som hjälper mig att bedriva ett bättre politiskt arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar