Scener från en språkrörsturné - eller konsten att inte oroa sig i onödan

 

Enligt färska rapporter är svenskarna ett av de folk som oroar sig mest i hela världen, och klimatförändringarna står högst upp på listan över orosframkallande element som håller oss vakna om nätterna. Därför är det inte särskilt konstigt att en respekterad, och ojämförligt populär och inspirerande politiker som Maria Wetterstrand fyller högskoleaulor i stad efter stad när hon ger sig ut för att presentera sin bok "Den nya gröna vågen". Här finns nämligen det många längtar efter - positiva exempel från en verklighet där saker faktiskt också kan gå i rätt riknting, där unga som gamla, lågutbildade som högutbildade, använder sin skaparkraft och uppfinningsrikedom för att bidra till en hållbar samhällsutveckling. Gröna Studenter fick den stora äran att vara med på Marias sista turné som språkrör (men med all sannolikhet inte som politiker och opinionsbildare) och som tillika språkrör fick jag vara med och introducera henne såväl i Fälldinsalen i Sundsvall som på Ljusgården i Umeå. Stämningen var uppsluppen, folk som tycktes representera i stort sett alla åldrar och bakgrunder närvarade, och nyfikenheten och vetgirigheten från publiken var överväldigande. Jag måste erkänna att jag för första gången på mycket länge också var nervös. Inte bara för att mitt första tåg havererade och försenade min ankomst till Sundsvall med över två timmar (så att jag knappt hann fram i tid!), inte bara för att jag inte sovit en blund natten innan, utan för att jag också för första gången skulle få presentera mitt studentförbunds värderingar under samma kvart som jag skulle få introducera en för mig viktig politisk förebild. På något sätt föll dock saker på sin plats, och efter en lång resa upp till Sundsvall var jag nu på väg till Umeå. Här har en av GS mest aktiva lokalavdelningar byggt upp en fantastisk verksamhet, inte minst under ledning av Nils och Elisabeth (som med rätta fått epitetet "duracellkaninen"). Här finns så mycket engagemang och energi att det spiller över på såväl parti- som kårarbete. En anda av att allt löser sig, och att man inte bör oroa sig i onödan. En anda som på många sätt också spreds av Maria och hennes sekreterare Pontus Hummelman. En blick som vi stressade politiker borde ge varandra och våra medmänniskor mycket oftare. Den blick som säger "ta det lugnt, oroa dig inte, vi löser det här tillsammans."

  Bilderna är tagna av GS Umeås Emanuel Hellstrand