måndag 20 oktober 2014

Chefen har rätt: roligast vinner!

Roligast vinner! Du har säkert hört din chef säga det, så där alldeles lagom feltajmat när fikarummet på jobbet andas gammal fiskgratäng som någon varit vänlig att lägga kvar i kylen över helgen, eller när du ska ta upp lönerutinerna på personalmötet efter att ha vabbat en hel vecka för att ta hand om dina influensaosande ungar. Du vill då inte mötas av tjo och tjim utan av respekt och en dos allvarsam insiktsfullhet. Och så kommer denna käcka kliché, som en lavett i fejset. Men den dåliga nyheten är att klichén stämmer, och chefen har rätt. Roligast vinner faktiskt. Det har forskning visat. 

Jag brukar säga att det värsta med vår förra utbildningsminister Jan Björklunds politiska gärning inte var de ofta missriktade och illa underbyggda skolreformer som levererades, utan att han under åtta års tid effektivt lyckades ta död på arbetsglädjen för både lärare och elever. Jag säger inte att alla hade arbetsglädje innan han kom in i matchen. Absolut inte. Men hans återkommande och metodiskt fastnitande mantra - att skolan var i kris, att lärarna var inkompetenta och att eleverna saknade kunskap - det såg till att försätta hela skolväsendet i en kollektiv depression. Vilket fick än värre effekter. Åtminstone verkar det vara så om man får tro Shawn Achor som under en tid forskat på studenter på bl.a. Harvard i USA. Det har visat sig att det inte är de som presterar bäst som blir lyckligast, utan att de som är lyckligast presterar bäst. De som känner arbetsglädje när de kommer till skolan eller jobbet, och som får behålla arbetsglädjen under dagen, det är de som får mest gjort. Det förklarar också varför mina elever som fick ha teater eller musik före matte- eller svensklektionerna (och som faktiskt haft kul på lektionen) presterade så mycket bättre än de som inte hade haft estetiska ämnen innan. Teatern och musiken fick igång kreativiteten och arbetsglädjen. Sen var det bara att kötta multiplikationstabeller så det stod härliga till. 

Så kom ihåg det, nästa gång du får höra att "roligast vinner". Tänk då att hen som säger det förmodligen har rätt. Och be hen att återkomma med ett seriöst förslag på hur du ska få och behålla arbetsglädjen på jobbet. Det är nämligen både du och arbetslaget värda. 

Kolla in Shawn Achor berätta om forskningen här: 


1 kommentar:

Unknown sa...

Gabriel,
Intressant som så ofta. Däremot anser jag att premisserna kan vara något skeva. Men utgångspunkten att det är bra att ha roligt i arbetet, skolan eller vad man nu befinner sig, den är jag oerhört enig i.

Det jag inte riktigt kan omfamna är däremot i vilken utsträckning du eller vi låter oss påverka av Björklunds och andra olyckskorpars återkommande uttalanden om skolan.

Det är väl helt ointressant om skolan är i kris eller inte när jag och eleverna studerar socialpsykologi. Det är helt ovidkommande om PISA-resultaten är bättre eller sämre när jag och eleverna har förmånen att få ta oss an Jean-Paul Sartres existentialism. Det kunde inte vara mindre intressant huruvida samhällsdebatten om skolans väl och ve går när jag och eleverna grotter ner oss i historiebruk och historiemedvetande.

För att då använda sig något av Sartre; vi skapar våra möjligheter, förutsättning och grundlag för lycka. Den kan ingen Björklund eller PISA-undersökning påverka. Eller bör, kanske är ett bättre ord.

Som lärare är det vår plikt att skapa arbetsglädje för våra elever. När jag ser tillbaka på mina år på Vallentuna gymnasium så är det framförallt där som jag känner att jag och mina elever lyckades bra tillsammans. Vi hade det faktiskt roligt. De flesta av dem.

Hade vi haft roligare med en Miljöpartist som skolminister? Knappast. Hade vi haft det mer trivsamt med ett mer gynnsamt PISA-resultat eller positivare samhällsdebatt. Inte troligt.

Om det sedan handlar om att jag är så oerhört kompetent och fantastiskt rolig, kan diskuteras. Men nog är det mitt ansvar att skapa en positiv miljö för och med mina elever oavsett omgivningens momentana tillstånd.

Jag uppskattar att ditt inlägg fick mig att tänka till. Jag uppskattar också att texten fokuserar på vad vi önskar att få till och inte bara ser på vad som inte fungerar. Klassisk motivationspsykologi.